Bröd i kulturen

Ur novellen Ett stycke bröd av Eva Lisina översatt till svenska av Annika Bäckström.

”Inne är det varmt. Mamma krafsar redan glöden ur ugnen, de blå lågorna flammar upp, slocknar, jagar varandra. Nu sätter mamma in brödet i ugnen. Vi har brödet inte som en rund bulle, utan i uppskurna skivor. Jag ler. I detta leende smälter allt det onda och en känsla av lycksalighet infinner sig. Jag uthärdar den inte och mina ögon fylls av tårar. Jag är den lyckligaste flickan i världen. Jag väntar på att ett stycke bröd ska bli gräddat…”

Hela novellen finns att läsa här: http://mirontoli.blogspot.se/2008/04/ett-stycke-brd.html

Ur  Älskad, saknad av Joyce Carol Oates

”För många år sedan hade mamma försökt få mig intresserad av bakning. Jag hade klagat över att det tog så lång tid och mamma hade sagt att det var det som var vitsen med att baka, att det tar lång tid.”

Ur boken Lättingen av Jan Fridegård, 1965

”Framställandet av bröd hade en religiös sida. Det kunde bli svåra misslyckanden om mjölet kom av mältad säd eller jästen var död. Den kunde dö i stark kyla och många gånger bar jag den närmast hjärtat från handelsboden.

Far berättade om bröd och barndom. När hans mor blev änka efter farfar, soldaten From, måste far ut som trettonårig och tjäna dräng. Han kom till en statare, även de kunde ha hjon på den tiden, vid Haga gård utanför Enköping. Stataren hette Söderlund och hade tidigare varit ryttare. En gång tog brödet slut hos statarens, far fick det sista med sig i arbetet. Själv lade sig Söderlund på soffan i stället för att gå ut till arbetet. På förmiddagen kom godsägaren, ryttmästare Braunerhjelm. Söderlund låg som han legat.

– Varför är inte Söderlund i arbetet?

– Jag har inget bröd. Utan bröd kan ingen arbeta. Gossen fick det sista -han hör inte mitt hushåll till och får inte svälta.

– Kan inte Söderlund stiga upp när han talar med sin husbonde?

– Utan bröd orkar en ingenting …

– Hur kan brödet räcka åt de andra familjerna vid gården?

– Jag svarar för mig. Vi har många och matfriska barn. Utan bröd kan de inte gå i skolan.

– Söderlund har varit ryttare i många år och vet vad en order är. Stig ögonblickligen upp och gå till arbetet!

– I morse bad jag om mitt dagliga bröd men det har inte kommit. Utan det orkar jag varken stiga upp eller arbeta.

Ryttmästaren såg tyst en stund på honom och förstod väl att han jäklades. Han var stark och vig medan de flesta av hans kamrater var magra, halvsvultna och eländiga. Söderlund i sin tur titta oberörd i taket.

Husagan var ännu tillåten men något i statarens lugn och attityd kanske tydde på att han inte tänkte ta emot någon sådan. Husbonden gick muttrande ut och upp mot slottet. En stund senare kom tjänstefolk därifrån med ett par tolfter brödkakor. Flinande såg Söderlund sin hustru, ännu stel av skräck, sätta fram baronbröd på statarbordet.

 

Ja, det fanns en och annan … Kanske lärde sig min far där de första grunderna, som sedermera skulle växa till hans revolutionära lynne.

– Dom jävlarna är inte så farliga på nära håll som när dom står i slottsdörrn eller sitter på hästryggen …

Men överallt i stugorna stod brödet först på listan över »Gusslån». All annan föda var bara något som blandades med brödet men det var inte nödvändigt. I dag kan dagligt bröd betyda lax, slottsstek, sniglar, grodlår, svalbon och prinskorv.”

Bröd som offergåvor år 1699

Två finklädda kvinnor av högre stånd har placerat gåvor i samband med sin kyrktagning på ett bord, dels brödkakor, dels ett par ostar – en hårdost och en brynost.

Bård med följande text: ”Gudz Nampn till ähra och kiörkian Angered till prÿdnat, hafwer Handelsmannen i Giöttheborgh Ehrborne och Wälförnäm H[err]e: Johan Herwegh och dess k[ära] Sÿster, förärat detta quine Altare. A:o 1699.

"Med en varm bakugn kan du slå världen med häpnad"